livet som anna wieslander

Redan tisdag, och flera dagar sedan ni fick en uppdatering av mitt spännande liv.

Hoppas er helg var bra. Vår var lite annorlunda. I lördags förmiddag packade vi bilen och åkte till Björn och Tina (Christians föräldrar) och lämnade av Milo med tillbehör. Lillgubben spenderade för första gången hela dagen och natten hos farmor och farfar. Lät som allt hade gått bra. :) Värre var det väl för mig som började storgrina när vi satte oss i bilen och åkte därifrån. Usch, vad jag saknade tjocka bebiskinder, knubbiga fingrar och världens sötaste leende. Behöver öva mer på att vara ifrån honom. ;) Jag och Christian åkte till Sundsvall för att shoppa, äta på restaurang och sova på hotell. Vi hade det toppen! Lastade bilen full med saker så vi fick åka hem och tömma den innan vi hämtade Milo på söndag eftermiddag. Åh, vad jag saknade honom! Trodde han saknade mig med. Trodde han skulle tjuta av glädje och kanske t om springa till mig. Så glad trodde jag han skulle bli. När vi kom dit sov han...och sov...och sov. Till slut kunde jag inte hålla mig utan gick och väckte honom. Åh, vad glad han skulle bli att se mig...trodde jag. Han kollade mest undrande på mig och funderade på vad jag gjorde där. Sen struntade han i mig totalt och skulle istället va hos Christian eller Björn. Jahapp, tack för det! ;)



Har satt upp klistermärken på Milisens dörr.




Har även fått upp mätstickan på garderobsdörren.




Här är killen som tog sitt första steg igår. Duuuuktig! :)