livet som anna wieslander

Får inte grabben som han vill börjar han gnälla och jag klarar inte av det ljudet så det slutar oftast med att han får som han vill, men det måste bli slut på det nu. För allas skull. Snart har vi väl massa djur och traktorer här hemma bara för att jag inte kan säga nej. Så från och med nu: NEJ!

I onsdags trotsade vi Christians förkylning och styrde kosan mot Gävle. (Resan hade blivit uppskjuten två gånger tidigare.) Efter ett fikastopp i Gnarp ankom vi till Gävle och började med att besöka Järnvägsmuseumet. Som faktsikt var riktigt intressant, men med en två-åring med spring i benen efter ha åkt bil i flera timmar var det inte läga att i lugn och ro läsa alla informationsskyltar. Men de var kul att se stora gamla ånglok och kunliga tågvagnar.

På torsdagen beökte vi Furuviksparken. Jag gillar det stället. Det är mysigt med fin miljö, roliga djur och tivoli. Frågar ni Milo vad som var roligast svarar han troligtvis de eldrivna bilarna som han och Christian åkte igen och igen och igen. Jag besöker gärna Furuviksparken igen!

Efter fem timmar på parken var vi nöjde och åkte tillbaka till hotellet för middag, bus i lekparken och promenad.

Tack för den här gången Gävle! Förhoppningsvis ses vi igen.