livet som anna wieslander

Skulle väldigt gärna bjuda på ett intressant inlägg med bilder och hela kittet, men det var ju det här med tiden som inte räcker till. Jag får helt enkelt återkomma vid ett senare tillfälle. Nu vankas det film och glass. Hej!

Det har kommit klagomål på bloggen där det tycks ha varit för lite Milo på slutet. Jag håller med. Därför kommer det lite bilder på gobiten. Det är dock inte lätt att knäppa kort på rackarn nu för tiden. Antingen rör han sig alldeles för fort, eller så ska han ta på kameran så det bara blir närbilder. Se själva. :)

*fnissar*

Felix Herngren har regisserat tre reklamfilmer åt SJ som snart dyker upp på tv.
Tycker att alla tre är hur roliga som helst! Här får ni se en - Dejten!

Kom på att Milo skulle få träna att äta själv igår. Han fick en skål med youghurt och en sked. Vet inte hur jag tänkte... Trodde jag att han skulle äta fint med sked på en gång? Trodde jag inte att han skulle spilla? Trodde jag inte att han skulle tippa skålen upp och ner? Hjärnsläpp! Vet inte om han fick i sig nån yoghurt alls faktiskt. :)

Jaha, så var den här torsdagen snart över.
Jag, Marco och Karin håller på och skapar en ny tradition; torsdagsträffar. :) Har blivit så att vi träffats de senaste torsdagarna, så vi bestämda att denna tordag inte skulle bli ett undantag. Den här gången åkte jag och Milo till Ljunga och hälsade på. Eftersom Milo somnade på vägen dit fick det bli en sväng via Viskan så han fick sova ett tag. I Ljunga bjöds det på go-fika och bebismys. Camia somnade i min famn så Marco och Karin fick känna på hur det komme att vara å ha en klåfingrig 10-månaders. Det skulle dras och bitas på kablar, bankas på datorer, vickas på lampor och öppnas skåp med mera. :)

Hoppas det går bra att åka tåg. Saknar dig, vi ska busa i morgon.







Gissa vilken min jag gör. :)

Redan tisdag, och flera dagar sedan ni fick en uppdatering av mitt spännande liv.

Hoppas er helg var bra. Vår var lite annorlunda. I lördags förmiddag packade vi bilen och åkte till Björn och Tina (Christians föräldrar) och lämnade av Milo med tillbehör. Lillgubben spenderade för första gången hela dagen och natten hos farmor och farfar. Lät som allt hade gått bra. :) Värre var det väl för mig som började storgrina när vi satte oss i bilen och åkte därifrån. Usch, vad jag saknade tjocka bebiskinder, knubbiga fingrar och världens sötaste leende. Behöver öva mer på att vara ifrån honom. ;) Jag och Christian åkte till Sundsvall för att shoppa, äta på restaurang och sova på hotell. Vi hade det toppen! Lastade bilen full med saker så vi fick åka hem och tömma den innan vi hämtade Milo på söndag eftermiddag. Åh, vad jag saknade honom! Trodde han saknade mig med. Trodde han skulle tjuta av glädje och kanske t om springa till mig. Så glad trodde jag han skulle bli. När vi kom dit sov han...och sov...och sov. Till slut kunde jag inte hålla mig utan gick och väckte honom. Åh, vad glad han skulle bli att se mig...trodde jag. Han kollade mest undrande på mig och funderade på vad jag gjorde där. Sen struntade han i mig totalt och skulle istället va hos Christian eller Björn. Jahapp, tack för det! ;)



Har satt upp klistermärken på Milisens dörr.




Har även fått upp mätstickan på garderobsdörren.




Här är killen som tog sitt första steg igår. Duuuuktig! :)

Som ni ser har inte Nickis det lätt nu för tiden, Milo har verkligen börjat dra hårt i svansen - och hela tiden!










Äh, nu blev det tråkigt


Igår hade vi finbesök här. Först kom Marco, Karin och lilla Camia och hälsade på. Lillskrotan har växt på sig lite, men är fortfarande så mini jämfört med en 10-kilos Milo. :)
På kvällen kom mamma, pappa och syster på besök. Så kul att träffa dem, det var första gången sedan pappas höftoperation. Han nästan "sprang" fram jämfört med sist jag träffade han. :) Dröjer såklart ett bra tag innan han kan kasta kryckorna och ta sig fram obehindrat, men det såg smidigare ut än tidigare. Så glad för det!

Milo dricker sin penicillin nästan med glädje. Måste va en av få ungar som gör det? Han tycker nog inte att det är så jättegott, men han dricker det utan problem. Så bra och så duktigt! Var rädd att det skulle bli en kamp varje gång han skulle ha, men icke.

Hoppas ni får en bra helg!


Fick tulpaner av mamma. ÄLSKAR tulpaner, de betyder att vi går mot vår.

I går hade vi tid 09.45 hos BVC som ville kolla status på talgkörteln. Den hade faktiskt blivit mindre, men mycket rödare, så vi fick en tid kl. 13 hos läkare på Sundsvall sjukhus barnmottagning. Jippi.... Bara att åka hem, sleva i Milo mat, packa en väska med nödvändighetet och sedan åka. Vi trodde det skulle gå fort att visa upp den förbannade talgkörteln. Oj, vad vi trodde fel...

Strax efter 14 blev vi uppropade och visade till ett rum i väntan på läkare. Vi väntade...och väntade...och väntade. Kan ha varit det tråkigaste rummet någonsin att vänta i. Märktes inte att vi var på en barnmottagning. Var väldigt obarnvänligt. Tur att Milo hittade saker att underhålla sig med.


Gissa vem som dragit i pappret på sängen....

Till slut kom en läkare, och Milo visade glatt upp sin knöl tills hon började känna på den. Hon konstaterade att det var en infekterad talgkörtel och ville att en barnläkare skulle titta på den. "Kommer om några minuter", sa hon. Några minuter är närmare en halvtimme.


Så här kul tycker Christian att det är att vänta.

Milo visar glatt upp sin knöl för barnläkaren tills hon började känna på den. Hon konstaterade att det var en infekterad talgkörtel och ville att en läkare på kirurgen skulle titta på den och bedömma vad man skulle göra med den. Vi får en akutremiss och får gå vidare till akutens vänterum. Kul. Klockan är nu efter 16 och detta vänrum är om möjligt ännu tråkigare. Tur att Milo hittade en vovve att hälsa på. När vi äntligen blir uppropade får vi träffa världens snällaste doktor. Milo visar glatt upp sin knöl tills hon börjar klämma på den. Hon konstaterar att det är en infekterad talgkörtel, och att den bör tömmas. Efter en liten väntan får Milo en bedövningssalva på knölen.


Bedövningssalvan på plats och inplastad.

Efter en till väntan är det dags för "operation". Milo ligger på en brits medan jag och Christian håller i armar, ben och huvud. Doktorn skär ett snitt och trycker ur massa var. Det hela är snabbt över. Det kändes fruktansvärt att hålla ner Milo och se han så ledsen. Önskar han förstod att vi gjorde det för att han skulle bli bra. Men han var jätteduktig och slutade grina rätt så snart.


Nu är allt det tråkiga över!

Kvart i sju sätter vi oss i bilen Då hade vår parkerinsbiljett gått ut för fyra timmar sen. Milo somnar på två sekunder och går inte att väcka. Eftersom jag och Christian delat på en macka, cola och kexchoklad till middag behövde vi äta innan vi åkte hem. Det fick bli en hamburgare på Max. Milo sov så sött på soffan medans vi åt.


Utslagen hjälte.

Idag hämtade vi ut en penicillinkur som han ska dricka 3 ggr per dag i en vecka. Håller alla tummar och tår för att detta går över nu och att det inte blir fler infektioner.

I förmiddags åkte vi pulka och busade i snön.

Milo har en ytlig talgkörtel under sitt vänstra nyckelben, har alltid haft (det är inte farligt) och har inte varit att problem förrän nu. Igår eftermiddag såg jag en rodnad precis där så jag kände efter och fick känna VÄRLDENS STÖRSTA KNÖL. Milo tyckte det var obehagligt och drog bort handen därifrån när man kände. Stackarn, den hade svullnat upp jättemycket så idag var vi till doktorn som konstaterade att den var inflammerad. Nu ska den behandlas med asolsprit och förhoppningsvis öppna sig och torka ut. Håll tummarna för att det inte ska bli varigt. Annars kan det bli aktuellt med antibiotika. Skulle det inte bli bättre eller att det återkommer blir det remiss till barnläkare i Sundvall som får avgöra om talgkörteln ska tas bort.

Milo tyckte det var spännande på Vårdcentralen. I väntrummet fanns det massa folk att titta på och prata med. Dessutom var det jättekul att krypa i korridoren. I mottagnigsrummet fanns det massa roliga saker att leka med. Som t ex pappret på sängen, gynekologstolen och handfatet. Han skötte sig exemplariskt och får en sjtärna i kanten.


Omplåstrad men glad