livet som anna wieslander

Välkommen till min blogg. Här samlar jag mina tankar samt skriver om min vardag med Christian och Milo.

Lyllos oss som har en skrattmaskin :)

Jag tänker ÄTA din bebis..



Syrran och jag (mest jag) var förresten hemskt nära tårar bara av att se honom. Hade du stannat en liten stund längre hade jag bölat. På riktigt.

ÅH, han är SÅ SÖT! Jag nästan DÖR! :D Plutten. Men vet du vad jag har fått lära mig. Är man kittlig har man muskelspänningar. x) OCH behöver därmed få massage. Men frukta ej. Jag är ju snart massör så han blir av med sitt stora problem! He hehe. :D

Hanna, man äter inte bebisar! Man gör´t bara inte! Men man får naffsa lite på dem ibland.



Haha, vad du lär dig nya saker hela tiden Emma. :) Då vet jag två grabbar som behöver en grundlig helkroppsmassage för att komma till rätta med sina muskelspänningar. :p